dingding! och jag är däng.

i morse sprang jag in i tove vid kaffeautomaten. medan vi skummade lite mjölk stod vi och pratade om "en ding ding värld", den där tidningen ni vet - kommer ni ihåg den? jag älskade den när jag var liten! man kunde sitta i timmar och stirra sig blind på vampyrpojkar som hittats i grottor, på hästar med människoansikten och andra underliga reportage. tove berättade att hon mindes en artikel om en man som åkt runt i avloppen i fyra år. eller om det var ett barn. han hade i alla fall spolats ner i toaletten eller något liknande och sedan åkt omkring där nere. han var vid liv och det fanns bildbevis! en mycket smal man stirrade tillbaka på henne från tidningen. jag kollade som hastigast upp om wikipedia hade någon info omtidningen och hittade denna text:

En Ding Ding Värld var en skämttidning som gavs ut i Sverige på 1980-talet och 1990-talet. Tidningen innehöll både artiklar om kuriositeter och helt fabricerade reportage. De fabricerade artiklarna var tryckta i svartvitt medan de övriga var tryckta i färg (kims anm: att det förhöll sig så hade jag ingen aning om). De fabricerade artiklarna köptes in från den amerikanska tidningen Weekly worl news. En Ding Ding Värld var grundat av Hans Hatwig.

Ett urval av rubriker
• Stenålderspojken vägrade äta upp sin spenat - svalt ihjäl
• Chris gifte sig med sin gitarr
• Oljeborren öppnade portarna till helvetet - släppte ut djävulen
• Krokodilmannen finns
• Hemligt foto bevisar den fientliga handlingen:
Ryssarna sköt ner ett UFO - 1987
• Dinosaurierna utrotade sig själva - med krocklekar
• Columbus fick hjälp av utomjordingarnas karta
• Reuben var en bråkstake - kniven genom huvudet botade honom
• Draken flög 30 mil ut i rymden

nu kan man ju inte göra annat än att skratta åt påhitten, men när man var så pass liten som jag var när jag läste tidningen var det ju faktiskt vissa artiklar som man trodde på. jag antar att jag var så pass ung och oförstörd att jag inte hade greppat att det som figurerar i media inte alltid är den nakna sanningen. här är lite exempel på hur det kunde se ut (klicka på bilderna för att förstora):

och så ett exempel på ett omslag av weekly world news - jag älskar att
det står "official photo" när halva bilden så uppenbart är illustrerad

jaha... där gick 5 minuters skrivande åt skogen. datorn kackade ihop just som jag hade avslutat ett stycke om vilken obotlig perfektionist jag är. typiskt. jag hade i alla fall skrivit att:
ni som känner mig väl vet att jag, om jag påbörjat ett projekt i en viss stil, gärna slutför det på samma sätt - jag älskar att vara konsekvent. nu tänker jag i första hand på min blogg. som ni säkert sett skriver jag med enbart gemener, det har jag gjort i många år - men bara när jag skriver på nätet. om jag satte mig ner och skrev ett brev skulle jag inte komma på tanken att skippa versalerna. när det blev såhär vet jag inte riktigt, men jag tror att det var när min vän vanja började skriva så i högstadiet. jag tyckte det var fräckt och hakade på, sen har det liksom hängt med. men så kopierade jag in texten ovan från wikipedia.. först tänkte jag sätta mig och skriva om allt, men när jag tittade lite på den texten jämfört med min tyckte jag att den var rätt tilltalande ändå. med versaler blir det helt andra ordbilder, både rätt snyggt och lite tydligare faktiskt. så nu funderar jag på att börja skriva som folk igen. det som grämer mig är att det ju inte blir konsekvent då! suck, varför ska jag vara så jäkla noga?

jag har hittat en kille på youtube som skriver så fin musik.. han är dessutom lite lik mathias kusin joppe - i alla fall i den här videon :)

hört på jobbet: "av erfarenhet vet vi att det går att fejka gurkan. riktigt gurka, fejkad gurka - det funkar" - bara i filmbranschen, mina damer och herrar, bara i filmbranschen..

tittade förresten på kvällsöppet med ekdal & hakelius på 4an och de tog upp artikeln om janne josefsson och lasse brandeby som jag skrev om igår :) inte bara jag som skrattat åt det alltså. de berättade även att lillbabs gjort en liknande tabbe en gång då hon droppat superlim i ögat i tron om att det var ögondroppar - det hela hade kunnat gå riktigt illa, men historian slutade tydligen lyckligt.