i helgen var jag, mathias och några av våra vänner ute och dansade. när jag och en av tjejerna som var med stod på dansgolvet liknade jag det hela vid att bada i en igengrodd insjö. man simmar där i godan ro, men så plötsligt har man en objuden gäst som klänger sig fast vid en, jag pratar blodiglar. på samma sätt kan det vara när man är ute och dansar. mitt i allt känner man att någon befinner sig väldigt nära inpå och när man vänder sig om står det då ofta någon kille tätt bakom en och ler sådär slemmigt som bara en blodigel kan. lördagens dans var inget undantag, men så plötsligt hände det en sak som skänkte mig lite hopp! en kille som dansat i närheten av oss ett tag kom fram och följande ord utväxlades:
killen: "ursäkta mig, är du här med någon?"
jag: "ja"
killen: "alltså, någon pojkvän eller så..?"
jag: "ja, han är bara på toaletten"
killen: "aha, okej.. men då får du ha en fortsatt trevlig kväll"
han började dansa bort, jag dansade då efter en bit:
jag: "tack för att du åtminstone frågade - det är faktiskt inte alla som gör det"
killen: "nej, men självklart måste man göra det"
en sån liten sak - som egentligen borde vara en självklarhet - gjorde att jag faktiskt hade en fortsatt trevlig kväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar